Vardagen rusar förbi. Kalendern är full, mobilen vibrerar ständigt och våra hjärnor går på högvarv. Jag märkte själv hur svårt det var att bara stanna upp. Det blev så tydligt när jag en dag inte ens kunde minnas vad jag åt till frukost. Då bestämde jag mig – något måste förändras.
Jag började inte med stora livsomvälvande beslut. Istället fokuserade jag på små vanor:
Att vakna 15 minuter tidigare för att hinna dricka kaffe i tystnad
Att gå en promenad utan mobil efter jobbet
Att skriva ner tre saker jag är tacksam för varje kväll
Det kanske låter enkelt – men det förändrade allt. Jag kände hur mitt inre började lugna sig, hur jag fick mer energi och bättre fokus.
En av de svåraste – men mest nödvändiga – förändringarna var att börja säga nej. Nej till sociala aktiviteter jag inte orkade. Nej till jobbuppgifter utanför min roll. Nej till att alltid vara tillgänglig. Det var inte lätt i början. Jag var rädd att verka lat eller oengagerad. Men med tiden insåg jag att gränser är en kärlekshandling – mot sig själv och andra.
Jag bestämde mig för att ha vissa “skärmfri-tider” varje dag. Inget scrollande efter kl. 21. Inget nyhetsflöde före frukost. Istället läste jag böcker, mediterade eller bara satt i tystnad. Det kändes märkligt först – som att jag saknade något. Men snart märkte jag hur mycket mer närvarande jag blev. Jag började återupptäcka mina egna tankar, utan bruset från sociala medier.
Vi har alla olika liv, behov och förutsättningar. Min väg till balans kanske inte är din. Men det viktiga är att börja lyssna – på kroppen, på sinnet, på själen. Idag lever jag inte ett “perfekt” liv. Men jag lever ett liv där jag andas lättare, sover djupare och vaknar med lite mer lugn. Och det – det är värt allt.
