Follow Ingrid Wenell - Personligt

OCH SÅ VAR HON TVÅ

Publicerat i: Livet, Olivia, Personligt mamma, mammablogg
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Vår tvååring, världens snällaste, godaste, smartaste, mest omtänksamma lilla tjej har blivit stor. Ingen bebis längre, utan ett barn. Hur hände det? Hur jag jag lyckats vara mamma och få en liten unge att överleva och växa sig till en egen liten person? Jag som aldrig haft rutiner eller koll på någonting? Som valde shopping framför att äta och som sov halva dagarna och var uppe hela nätterna? Har jag verkligen varit mamma i två år? Och dessutom verkar ha lyckats ganska bra?

Ja, det är sannerligen märkligt och känslorna spretar åt alla håll. Längtan efter ett syskon har börjat växa, men också rädslan över att det inte bara skulle vara vi tre längre. Ångesten över att inte kunna ge min älskade Olivia allt fokus, men samtidigt en nyfikenhet på hur hon hade varit som storasyster. Att få ge henne ett hyfsat jämngammalt syskon att leka med, något jag själv alltid önskade (även om jag har världens bästa storasyskon). Ja, kluven är jag och jag tror jag är ganska lycklig som det är med att vara mamma till den här fantastiska tjejen, för det är verkligen en ära. Men vem vet! Snart kanske det börjar jäsa även i min mage igen. 

Här förbereda det för kalas på lördag och som grädde på allt har jag gått och blivit förkyld. Just sådant man som mamma inte har tid med, så vi skippar helt enkelt att bry oss om det och bara kör på, som alltid. Vad hittar ni på denna torsdag? 



Kommentera 1

SISTA VECKAN SOM 20-NÅNTING

Publicerat i: Livet, Personligt 30-årskris, fylla 30, födelsedag, livet, livsstil, mammablogg, åldersnoja
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Hej på er denna måndag! Ja, nu har jag inte lång tid kvar av 20-årsåldern, hörrni. På söndag lämnar jag detta kapitel i livet med blandade känslor. Själva 30-årskrisen hade jag nog redan vid 24, så den är definitivt avklarad sedan länge. Då hade jag aldrig kunnat tro på eller vågat drömma om det liv jag har idag. 
Mest känns det faktiskt skönt att gå vidare men klart man har lite ångest. Men jag ser fram emot en ny tid i mitt hittills något knöliga liv. För min del blir det bara bättre för varje år och jag trodde aldrig någonsin att jag skulle känna så eller kunna se fram emot att fylla 30. 
Mina tio år som 20-nånting har varit extremt blandade och första hälften var fruktansvärda, ångestfyllda och osäkra  medan andra hälften har varit raka motsatsen - helt fantastiska (tack M). Det vände på en natt, bokstavligt talat. Och det är jag så oerhört tacksam för. 
Visst, jag har en hel hög med saker kvar som jag vill göra och visst är det sådant jag ångrar att jag inte gjort, men det är faktiskt först nu jag känner att jag orkar leva livet, uppleva och ta mig an mina drömmar. Och mitt stora mål i livet var att bli mamma, helst innan 30 - så check på det! 
Om en månad blir jag fru och det känns som att det där med åldersnoja bara är ett suddigt minne. Den enda bromsspak jag vill dra i är den där tiden rusar på fortare ju lyckligare man är - för det gör den verkligen. Men någon sådan spak finns inte, så jag får helt enkelt göra mitt bästa med att njuta och leva i nuet med det viktigaste och mest värdefulla jag har - min lilla familj. 
Nu jäklar kör vi sista veckan som 29-åring, och jisses vad smörgåstårta jag ska äta i helgen. Tjohoo! 


Kommentera 0

GLAD PÅSK!

Publicerat i: Hem, Livet, Olivia, Personligt barn, mammablogg, påsk
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Lite blandade bilder från vår påskvecka både hemifrån och härifrån Södermanland där vi spenderar helgen. Hur söt är min lilla påskhare på en skala?? Alltid lika go och glad! 
Hon tycker det är fantastiskt att vara här på landet och bara få vara barn. Har gjort i ordning flera små påskägg med lite pyssliga saker i varje som hon ska få leta efter idag. Älskade unge. Är så lycklig över att få fira alla dessa högtider och traditioner med henne. Samtidigt påminns jag om alla barn där ute som inte har det bra, utan som lever fruktansvärt plågsamma liv utan mat, kläder, lek eller en trygg famn. Alla små "Olivior" som lever på flykt från ondskan och som får men för livet av allt hemskt de tvingas vara med om, och som blir behandlade som ohyra sen när de inte passar in på sin nya plats i världen. Det gör så ont i mig och jag önskar jag kunde ge dem allihop min kärlek och trygghet. Önskar jag kunde trolla bort all ondska och grymhet ur deras liv och låta dem få vara barn och bara få bekymra sig över den där första förälskelsen eller om man kommer få det man önskat sig till sin födelsedag. Världen är olycklig. 

Men, världen är också god, fin och fasansfullt vacker på många vis och det tänker jag fira idag med min älskade lilla familj. 

Önskar er en underbar påsk allesammans! 


Kommentera 1
Visa fler inlägg