Follow Ingrid Wenell - ONDSKAN VINNER ALDRIG

ONDSKAN VINNER ALDRIG

Publicerat i: Livet, Personligt blogg, prayforstockholm, terror, terrorattack stockholm
Jag tror jag kan tala för flera och säga att det är otroligt blandade känslor just nu. Ingen har väl missat vad som hänt, och troligtvis är ingen förvånad. Kan det hända på andra ställen, så kan det hända här. Den soliga dag jag skrev om i fredags morse blev totalt svart. Fick veta precis när jag skulle ge mig ut på promenad med min lilla Olivia i vagnen, och jag tog inte ett steg utan att ha knottror på armarna, illamående i magen och rysningar över ryggraden. Klumpen i halsen växte sig bara större och större och inne på Ica rann tårarna. Jag kan fortfarande inte ta in vad som hänt. Gatan som vi så många gånger gått på, hand i hand, med vår lilla dotter i magen, och senare i vagnen. Så många gånger vi mötts vid ingången till Åhléns. Det kunde lika gärna varit vi. När som helst. Tänkte att jag skulle försöka göra mitt bästa för att sätta ord på mina känslor. Skriv mer än gärna av er i kommentarsfältet om ni känner för det.
 
Sorg - mina tankar går till de offer som fick sätta livet till och deras nära och även till den lilla hund som var ute på promenad med husse eller matte. För dem blir det aldrig som förut.
 
Ångest - över att det känns så nära men ändå så långt bort. Att det lika gärna kan hända igen. Att vi aldrig, någonsin kan vara säkra.
 
Kärlek - till alla poliser, läkare och privatpersoner som gjorde allt som stod i deras makt för att hjälpa på plats.
 
Rädsla - vill helst bara stänga in mig och min familj och förebygga att någon, någonsin kan hända oss.
 
Mod - vill samtidigt ge mig ut, slå terrorn på käften och visa dem att ondskan aldrig vinner. Vill åka till Stockholm, Paris, Nice, Berlin, vara på plats, ta in det som hänt och ta varenda människa på plats i hand.
 
Styrka - terrorns syfte är att sprida rädsla och splittra människor, men det misslyckas. Vi blir bara starkare, modigare och bättre, tillsammans.
 
Tacksamhet - för att vi flyttade till en mindre ort när vi gjorde det. För att min kärlek inte befinner sig i storstan varje dag. För att Olivia får växa upp i ett litet, lugnt och tryggt samhälle som inte känns lika mycket som en måltavla för ondska.
 
Ilska - för att man ska behöva känna som föregående punkt, inte våga resa var som helst, undvika stora folksamlingar och vara rädd för att vistas på centrala platser utan att känna sig osäker.
 
Hopplöshet - för att ondska och hat sprider sig och visar sig mer och mer, och för att hat föder hat.
 
Hopp - för att detta hat också föder kärlek, gemenskap och samhörighet.
 
Som sagt, blandade känslor som flyter ihop till en enda dimma. Kanske klarnar det upp med tiden, men förmodligen inte. Men en sak är säker - ondskan och hatet vinner aldrig. Aldrig. ♥
#1 - - Katja:

Känner igen mig i det du skriver.<3